Jacob D. Ott | Ordförande
Public service har i generationer varit en plats för lägereld, gemenskap, minnen och nyheter. Men public service har också inneburit en begränsning och en styrning. I takt med digitaliseringen har Sveriges Television i praktiken förvandlats till en streamingtjänst. En gratis sådan, eller? Nej, självfallet inte! Det är dags för public service att bli som andra streamingtjänster: valbart.
Sedan 1987 har public service ingått i en marknad. När monopolet på tv avskaffades skapades konkurrens, och därefter kom streamingrevolutionen med ett oändligt hav av innehåll. Du kan plötsligt lika lätt titta på riksnyheter som på en fransk film från 20-talet. Vilken frihet! Men om du vill visa staten att du inte gillar deras innehåll genom att sluta betala, sätter systemet tvärstopp. Varför? Staten svarar helt enkelt: För att.
En dynamisk marknad fungerar så att när efterfrågan går ner, då sjunker utbudet och således kostnaderna genom att företaget importerar mindre eller drar ner på produktionen. Public service vill gärna agera på marknaden, men de vägrar att skriva under på spelreglerna.
På den stora streamingmarknaden finns i dag en mångfald av alternativ: TV4 Play, Netflix, Viaplay och SVT Play. Dessa skulle kunna kallas synoptiker – de ser på marknaden relativt likt och erbjuder liknande funktioner (framförallt TV4 och SVT). Men SVT Play har en avgörande skillnad: Du tvingas betala, oavsett din användning av tjänster.
Prisbilden på streamingmarknaden
Om vi ser till de tio största streamingtjänsterna ser prisbilden ut så här:
Streamingtjänst
Paket / Nivå
Månadskostnad
Netflix
Standard
169 kr
Viaplay
Film & Serier
169 kr
TV4 Play
Plus (utan reklam)
169 kr
Max
Standard
149 kr
YouTube Premium
Individ
149 kr
Apple TV+
Standard
119 kr
Disney+
Standard
109 kr
SkyShowtime
Standard
99 kr
BritBox
Standard
89 kr
Amazon Prime Video
Standard
69 kr
Totalt
1 290 kr
Genomsnitt
129 kr / mån
En person som tjänar mer än 10 000 kronor i månaden betalar som mest cirka 99 kronor i månaden (1 184 kr om året) för public service via skattsedeln. Det är en prisklass i nivå med Disney+ och SkyShowtime, och 30 kronor dyrare i månaden än Amazon Prime Video – något som verkligen skulle få Karl Marx att vrida sig i graven av avund.
Men det som skulle göra honom än mer belåten är avsaknaden av konsumentmakt: Om du vill avstå SVT för att i stället lägga dina 99 kronor på TV4 Play får du inte det. Du måste betala för SVT, oavsett om du vill använda tjänsten eller inte.
Förlustens betydelse på en fri marknad
På en fri och dynamisk marknad är det viktigt att komma ihåg: förluster är precis lika viktiga som vinster. Förlusterna upplyser aktörerna om att de måste ändra sin produkt, medan vinsterna visar att det finns möjlighet att expandera. Tvingar ett företag till sig pengarna blir det omöjligt för dem att se huruvida deras produktion faktiskt uppskattas av konsumenterna. I SVT:s fall finns en stor kassa som kontinuerligt strömmar in, helt oberoende av om marknaden uppskattar innehållet eller inte.
Men är frivillig finansiering inte bara en nyliberal vanföreställning? Nej. Det är djupt grundat i den österrikiska teorin om konsumentens suveränitet, att du inte bara ska utsätta staten för konkurrens från andra aktörer. Du ska också ha rätten till det individuella beslutet att sluta ge staten dina pengar.
Lärdomen från kyrkoavgiften och civilsamhället
Ett konkret exempel på en tidigare obligatorisk avgift som gjordes frivillig är kyrkoavgiften. När den blev frivillig år 2000 gav det inte bara kyrkan en fantastisk mätstock på hur många som faktiskt uppskattar deras verksamhet, utan det stärkte också ekonomin. Intäkterna från kyrkoavgiften har ökat kraftigt sedan reformen – ett bevis på att avskaffat tvång inte leder till demontering, utan till framgång om man gör ett bra jobb.
Valfrihet ökar dessutom det ideella och finansieringsmässiga engagemanget. När det blev fritt att bidra till vilket trossamfund som helst sänktes tröskeln för att delta, samtidigt som kvaliteten och hängivenheten ökade. De som vill bidra gör det för att de faktiskt bryr sig.
Tvång är alltid oetiskt. Det skapar en skev bild av verkligheten och främjar ineffektivitet. Det är dags för public service att bli fritt. Låt dem effektivisera, prestera och visa sitt värde – då kommer folk också att fortsätta betala frivilligt. Men individer som inte vill titta ska inte tvingas öppna plånboken.