Anarkokapitalism: kan lagar lösas av sig själva?

Skribent- Daniel Höjer | Vice Ordförande

Vår nutid präglas av många faror, allt från geopolitiska konflikter till ekonomiska kriser och deras konsekvenser. Dock anser jag att ett annat fenomen är den största faran: falskhet.

 Om man lever helt i oordning med verkligheten möjliggörs alla möjliga idéer som skadar just eftersom idéen aldrig kan förverkligas. Därmed går det att påstå att man lever ett dåligt liv om ens världsbild bygger på falskhet. Området inom filosofi som diskuterar hur man lever ett gott liv är etik. Därmed måste etiska problem lösas innan man kan leva ett gott liv, i ett gott politiskt system. Men vilka är dessa fel, hur uppstår de och hur finner man lösningarna?

Vi påbörjar detta tankeexperiment med ett underavsnitt inom filosofi, lag. Lagens syfte i detta experiment är att komma fram till vem som “vinner” i en konflikt. Vi kan säga att den som “vinner” är den som får äganderätten. Exempelvis lägger en bonde märke till hur ett företag förorenar hans mark via utsläpp, något som förstör hans grödor, så har en konflikt uppstått. Bonden vill inte ha föroreningen där och företaget orsakar eller kanske vill ha föroreningen just där för att minimera kostnaderna. Bara en av dessa parter kan “vinna” och därmed är lagens syfte att komma fram till vilken part som gör det.

Moderna rättsfilosofer har kommit fram till en specifik definition av konflikt och dess betydelse genom att använda undersökningen av mänskligt handlande som kallas praxeologi. En gärning definieras som ett målmedvetet agerande. Det innebär en rationell användning av begränsade medel för att uppnå specifika mål. Tänk dig att du ska laga mat och att receptet bland annat innehåller kokt potatis. Ditt mål blir då att bland annat koka potatis med dina tillgångar.

Med denna definition av agerande i åtanke kan vi därmed definiera konflikt som två eller flera motsägande ageranden. Med exemplet ovan så kan bonden inte odla sina grödor samtidigt som företaget förorenar hans mark, trots att båda vill göra var sin sak. Alltså exkluderar dessa gärningar varandra. (P → ¬Q om P och Q inte kan ske samtidigt)

Dessa konflikter som lagen intresserar sig av finns bara så länge det finns brist. Två personer kan använda samma recept för att koka potatis samtidigt utan att orsaka en konflikt. Därmed kan idéer och mål stå i motsättning till varann utan att en konflikt rent juridiskt uppstår. En sådan konflikt uppstår först när två handlingar ömsesidigt utesluter varandra genom användningen av en resurs med brist. Brist måste därmed ligga i fokus för alla etiker som vill lösa konflikter inom juridiken.

1. Nyttoetik (utilitariska etiken)Nyttoetiken bedömer handlingar efter deras konsekvenser. Den rätta handlingen är då den som maximerar nytta, välbefinnande eller lycka. Men vilka handlingar skapar störst nytta? Vi kan veta att en person föredrar A över B, men inte hur mycket personen föredrar A över B. Utilitarismen behöver beräkna kardinal nytta, dock ger detta bara ordinal information om nyttan. Så även om vi kunde mäta en persons nytta så återstår frågan kring hur vi ska jämföra den med en annan persons nytta. Därmed kan nyttoetikens princip inte tala om vem som har rätt i en konflikt över en knapp resurs utan ytterligare antaganden.

2. Konsekvensetik

Om vi struntar i en sträng nyttoetik och bara vill sträva efter en utökad mängd “godhet” kommer vi till konsekvensetik. Konsekvensetiken är att den sida som har bäst resultat bör vinna. Även om man antar att det finns ett “bästa resultat” så stämmer detta fortfarande inte eftersom det förutsätter en “stilla" etik. Framtiden är, till syvende och sist, okänd. Vi kan veta att det vore bättre om ingen svalt, men inte vilken väg som leder till detta resultat.

3. Demokratisk etik

Vad sägs om att rösta och därmed låta majoriteten avgöra vad som är bäst? Det låter lovande eftersom olika perspektiv får uttrycka sig och majoriteten förhoppningsvis kan bli nöjd. Tänk dig att tio personer bor på en öde ö. En person har skapat massa tillgångar på ett rättvist sätt men de andra har inte gjort det. Dock så röstar de utan tillgångar att de ska få den sista personens tillgångar, det blir 9-1 och därmed har en “rättvis” stöld skett. Utifrån detta anser jag att samtycke bör ligga till grunden inom lagen för att se vad som inskränker en individ.

4. Stirner (mot etiken)

Vad sägs om att vi vänder på resonemanget från en positiv rättvisa till Max Stirners syn på rättvisa då? Enligt Stirnerismen finns det inte någon objektiv rättvisa. Den starkaste eller mest kapabla individen tar bara det han kan ta. Men även denna utgångspunkt har fortfarande ett problem. En Stirnerist som öppet nekar andras äganderätt gör sig själv okapabel till att samarbeta med andra. Om han vill agera, göra avtal och få andra att respektera sin egendom finns det därför en pragmatisk anledning att bete sig som om individuella rättigheter ändå finns. Alltså kan inte Stirneristen ha ett skäl att försvara rättigheter offentligt även om han personligen nekar deras objektiva existens. Men då har vi fortfarandeinte fått en teori om vad som är rätt, bara om hur man pragmatiskt kan tjäna på att låtsas att rättigheter finns omkring andra ibland.

Alla dessa exempel är statliga i grunden. Ingen av dessa positioner ger oss en objektiv princip för att avgöra äganderätt. Demokraten låter majoriteten avgöra, nytto- och konsekvensetik kräver att någon avgör vilket utfall som maximerar det goda. Stirners position nekar en i stället att en objektiv rättvisa existerar. Ingen av dessa lösningar ger en grund för individuella, naturliga rättigheter.

Om vi använder Edens lustgård som exempel: finns det inget som hindrar Eva från att t.ex. äta vad hon vill. Eftersom det finns oändligt med tillgångar så kan Adam inte hindra henne från att äta något eftersom hon har tillgång till oändligt med mat. Dock finns det några saker som Adam och Eva fortfarande inte kan göra. Adam kan inte stå exakt där Eva står, trots deras oändliga tillgångar eftersom utrymme fortfarande är en begränsad resurs. Utifrån detta kan en konflikt fortfarande ske. Därför måste vi grunda vår etik i samtycke för att respektera individens naturliga rättigheter.

Låt oss säga att Eva står någonstans och Adam puttar bort henne för att han vill stå just där. Nu har Adam inskränkt Evas fysiska utrymme genom att agera mot hennes samtycke, eftersom hon var där först och har rätt till sin kropp och utrymme. Utifrån detta kan vi komma på regeln att det är fel att starta konflikter. Alltså har Adam betett sig aggressivt eftersom Eva har en naturlig rättighet till sin kropp och det utrymme hon befinner sig i.

Denna princip kallade Murray Rothbard, en av anarkokapitalismens främsta tänkare, för Non-Aggression Principle (NAP). Denna princip gäller definitivt i Edens Lustgård, men fungerar den här på jorden? Det tycker jag, jag ser NAP som det enda juridiska systemet som på ett konkret sätt kan bevisas utifrån sig självt.

Följande försvar av NAP har utvecklats av Hans-Hermann Hoppe. Enligt Hoppe förutsätter argumentation vissa normativa principer. Hans slutsats är att icke-aggression krävs eftersom deltagarna i diskussionen måste avstå från våld för att kunna argumentera. Påståenden om vad som är sant måste kunna försvaras genom argumentation. Argumentation härstammar inte från olikformiga idéer och resonemang som inte har ett gemensamt ursprung. Argumentation är ett mänskligt handlande som kräver knappa medel. Argumentation sker också inte i tomrum utan grundläggande regler, alltså krävs vissa förutfattade normer för att “starta”argumentationen så att argumentationen ens kan ses som argumentation. Detta är eftersom vilken gärning som helst rent tekniskt sett kan kallas för argumentation.

Giltigheten av varje påstående måste kunna prövas inom ramen för argumentation. Argumentation förutsätter därför vissa normativa grundantaganden för att över huvudtaget kunna fungera som ett sätt att pröva dessa sanningsanspråk. Att argumentativt bestrida en normativ förutsättning för argumentation innebär därmed att man samtidigt måste förutsätta det man försöker att förneka. Detta utgör en dialektisk motsägelse. Jag kan inte argumentera för att ingen någonsin ska argumentera, eftersom jag då själv förutsätter att argumentation bör användas i detta fall. För att kunna framföra ett sådant påstående måste jag alltså acceptera den förutsättning som påståendet försöker neka.

Utöver detta består argumentation av idéer och inte fysiskt våld. Syftet med ett argument är att motbevisa den andres ståndpunkt genom att visa hur den inte följer logik, snarare än att tvinga dem att hålla med. Argumentation förutsätter därmed att olikheter hanteras med icke-aggressiva handlingar. Detta pekar i sin tur på att NAP är en av de grundläggande normativa förutsättningarna för argumentation och därmed för att antingen bevisa/motbevisa ett påstående.

Om man argumenterar mot NAP uppstår därmed en dialektisk motsägelse, NAP används för att argumentera mot principen. Detta går att pröva genom att anta motsatsen. Om någon tycker att vissa former av aggression är rättvisa, tycker han också att vissa konflikter kan lösas genom aggression. Ett sådant påstående måste samtidigt försvaras med argumentation. Enligt det tidigare resonemanget förutsätts icke-aggression och en konflikt om logik har skapats. Personen skulle därmed behöva använda en icke-aggressiv metod för att argumentera för att aggression är ett lämpligt sätt att lösa konflikter. Detta är en motsägelse, eftersom argumentet fortfarande förutsätter och samtidigt nekar samma princip.

Det finns två möjliga sätt att undvika denna motsägelse. Antingen slutar man argumentera, eller så ändrar man sin ståndpunkt på aggression inom argumentation. Det senare alternativet leder tillbaka till NAP och det första innebär att påståendet förblir oprövat. Om man avstår från argumentation kan man inte säkerställa huruvida det stämmer, eftersom giltigheten av ett påstående måste kunna prövas inom ramen av argumentationen. Försöker man neka detta måste man återigen argumentera och därmed förutsätta den princip man försöker att neka. Motsägelsen kan alltså endast undvikas genom att antingen överge argumentation eller hålla med NAP.

Om argumentet håller så har vi en princip för att avgöra rätt och fel i juridiska konflikter utan att behöva hänvisa till en stat, majoriteten eller subjektiv åsikt. NAP blir då grunden för lag som utgår från individens rättigheter snarare än vem som har makten.