Skribent- Jacob D. Ott | Ordförande
Ayn Rand var en stor förespråkare för patent, det skyddar den lilla människan och ger entreprenörer tid att etablera sig på marknaden. Idag är patent lagstiftning som skyddar idéer från att imiteras och “tas ifrån entreprenörer” i upp till 20 år. Immaterialrätten har givit människor möjligheter och rikedom. Men tyvärr går det inte att försvara detta system. Staten ger individer monopol på något som är oändligt, nämligen idéer.
Inom österrikisk ekonomisk teori och libertär moralfilosofi utgår allt från samma princip, The non aggression principle eller- icke-aggressionsprincipen. Denna princip används när libertärer undersöker huruvida en handling är moralisk eller omoralisk med hjälp av praxeologi.
Praxeologi är vetenskapen av människans medvetna handling som tas för att nå ett mål. Målet kan vara att ta en kopp kaffe eller att köpa en bussbiljett mm.(IAP) Utgår ifrån att allt handlande är etiskt om man inte brukar våld, tvång eller kränker någons- äganderätt- äganderätten ska också vara förvärvad på en marknad där varan har ett värde, detta förutsätter att produkten/tjänsten ska ha en knapphet. Låt mig ge ett exempel:
Om två vänner går på en imaginär åker. På åkern finns det oändligt med blommor. Således är det inte oetiskt att ta en av blommorna från fältet. Men däremot om kompisen knuffar den andre bort från just den ytan där den står för att stå där själv. Då är det oetiskt, eftersom ytan är knapp men blommorna är oändliga på den imaginära åkern så är det ytans knapphet som leder till konflikten på grund av den ene individens handlande.
Vad händer om vi applicerar detta på immaterialrätt? När en entreprenör har förvärvat sitt immaterialskydd så har hen fått monopol av staten till just den idén. Självfallet finns det tidsbegränsningar, men produkten/idén har ett tidsbegränsat monopol. Men det uppstår ett fel i statens tanke här, idéer lider inte av knapphet. Idéer är obegränsade och försvinner inte för att andra har samma idé. Det som immaterialrätten egentligen gör då är att skydda din möjlighet på marknaden. Något som hämmar konkurrens men inte nog med det, dessutom är det också staten som skyddar produkten mot konkurrens.
Är detta inte ett skydd för att förhindra de största företagen från att skapa monopol? I teorin så ska det vara det, men i praktiken hjälper det de stora företagen att skapa monopol. Det stämmer att på nationell nivå så är det främst individer, institut och småföretag som söker patent. Skiftar vi blicken ut mot kontinenten kan vi se att 67-74% av alla ansökningar om europeisk patent är från stora företag. Det innebär enligt vår måttstock att 67-74% av alla patentansökningar går till företag som omsätter över 570 miljoner om året. Detta beror på att en europeisk patentansökan kostar i snitt mellan 150 och 300 000kr.
Men i Europa är bara 0,2% av alla företag stora nog för att klassas som “stora företag”. Detta innebär att maktkoncentrationen bara blir värre. Det är statens fel och det är hotet. Det straffar inte bara företagare utan också konsumenter.
Den marknaden som har dokumenterats mest när det gäller immaterialrätts påverkan på pris är läkemedelsindustrin. Enligt FDA-studien av Conrad & Lutter (2019) så utvecklas priser på detta vis när patent löper ut:
När det förekommer en konkurrent så föll priset i genomsnitt mellan 30 och 39 procent på 6 månader. Efter ett år och mellan 2-3 konkurrenter har det i genomsnitt sjunkit med 55% och efter 2 år med fler än sex konkurrenter upp till 95%. Denna statistik är talande, eftersom här hindrar staten både effektivisering och konkurrens i en sektor där det är väldigt viktigt att priset är lågt. De skadar alltså sig själva.
Patent går enbart att försvara godtyckligt för att främja maktkoncentration åt redan stora företag. Om marknaden ska ha fri och öppen konkurrens så är det en förutsättning att immaterialrätt avskaffas.
Att staten gör det olagligt för individer att konkurrera ut en ny idé genom att göra den billigare är oetiskt. Det sätter marknadssignalerna ur spel genom att inte låta ineffektiv verksamhet tappa marknadsandel.
Ayn Rand såg idéer som en mental prestation, eftersom all prestation ska belönas så hävdar hon även att idéer ska skyddas. Men att belöna tankearbete med ett statligt monopol innebär att staten förbjuder andra från att använda sin egen fysiska egendom som de vill. Immaterialrätten skapar en konstlad knapphet där ingen finns - och tvingas därför upprätthållas genom statligt tvång i direkt strid med icke-aggressionsprincipen.
Lägg till kommentar
Kommentarer
Vad skulle vara anledningen att spendera miljoner om inte miljarder på FoU till ett nytt läkemedel om din konkurrent kan direkt börja producera samma läkemedel utan att ligga miljoner/miljarder back? Iså fall stagnerar vinsterna/motivationen vilket leder till minskad innovation.
Din invändning är vanlig men detta har redan testats i den moderna världen. Italien hade fram till 1978 inga
patent. Trots detta hade de en av världens mest dynamiska läkemedelsindustrier. De stod för en stor del av världens nya läkemedel. Schweiz är ännu ett exempel på detta.
Sen måste man vara ödmjuk inför det faktum att din konkurrent, kan inte bara ”enkelt” kopiera dig. Det är oftast inte lika dyrt för dem att ta fram allt detta men det kräver ett enormt kapital, och storskalig bioteknisk produktion med hög renhet tar åratal.
Det första företaget med en idé får också en annan sorts tillit och ett betydande försprång på marknaden. Immaterialrätten ser till att skapa en felallokering av resurser som håller aktörer utanför olika branscher.
Jag kunde endast svara på min egen kommentar och inte på skribentens svar.
Att lyfta Italien och Schweiz tidigare patent lagstiftning som nått lyckat är ett udda val . Dem hade absolut en "dynamisk" och stor läkemedelsindustri på grund av deras patent lagar men det var ju eftersom dem spelade med helt andra regler än resten av världen vilket innebar att dem i princip kunde "sno" läkemedel från sina internationella konkurrenter utan att spendera en krona på FoU. Med andra ord så va deras läkemedels industri endast "dynamisk" eftersom den tog snålskjuts av andra länder läkemedels industrier med patent lagstiftningar.
Notera även att den italienska läkemedels industrin präglades av företags spionage och korruption.
Att påstå " Det är oftast inte lika dyrt " att använda bakvänd ingenjörskonst och skapa en produktion som att skapa en produktion och utveckla ett läkemedel är korrekt. Men det är en väldigt ödmjukt beskrivning av dem enorma summorna som spenderas på FoU för att få fram ett läkemedel.
Det är en felaktig bild av historien att avfärda Italien innan patent. Mellan 1955 och 1978 så stod landet för 9% av alla världens läkemedelsupptäckter, inklusive banbrytande upptäckter som rifampicin och adriamycin. Din tes om att de enbart kopierade och levde på ”free ride” stämmer helt enkelt inte.
Samt det faktum att när Italien efter ett domstolsbeslut införde patent på läkemedel 1978, trodde förespråkarna att FoU investeringar skulle explodera. Men det inträffade inte: FoU investeringar som andel av BNP ökade inte nämnvärt, priserna skenade, och den mångfald av små innovativa italienska företag köptes helt enkelt upp av större internationella konglomerat.
Patent skyddar en möjlighet på marknaden, det är oförenligt med den fria konkurrensen som både utvecklar produkter och tjänar konsumenter.
I stället för att tvingas tävla i snabbhet, kvalitet och pris får patentsystemet bolagen till att lägga miljarder på jurister. Detta i hopp om att göra en meningslös justering av en molekyl, det kallas evergreening och kan ge företag tillåtelse att förlänga sitt patent i 20 år till.
Jag vill förtydliga att jag inte påstår att Italien läkemedels industri "enbart" tog sig fram på snål skjuts, dem hade fantastiska vetenskapsmän och företagare som bl.a. tog fram banbrytande läkemedel men att majoriteten av Italiens "dynamiska" läkemedels industri bestod av pirat förtag. Samt att de företagen som gjorde dessa banbrytande upptäckterna samarbetade med utländska företag, utvecklade läkemedlet i Italien för att med hjälp av andra företag få panten internationellt och tjäna tillbaka sina risker(FoU) betalda på så sätt.
Du nämner att många små italienska företag köptes upp (många gick även i konkurs) efter domstolsbeslut införde patent 1978. Jag anser att du av alla som aktivt förespråkar marknads ekonomi måste förstå att om Italiens industri har agerat på ett helt annorlunda sätt(Pirata och producera billigare) med orättvisa förutsättningar så är det självklart att dem inte kommer kunna konkurrera med en marknad som har år på år mer erfarenhet i forskning och utveckling. Självklart så blir deras produktions faciliteter uppköpta och utkonkurrerade.
Jag vill även påpeka att jag inte anser dagens läkemedels industri "felfri" och att det du kallar evergrenen absolut är grovt problematiskt.