Vem skapar monopol?

Skribent: Daniel Höjer - Vice Ordförande

Ett av de vanligaste slagorden emot anarkokapitalismen är att det inte är sann anarkism. Det som menas är att en fri marknad, i avsaknad av konkurrenslagstiftning, oundvikligen skulle leda till naturliga monopol. Alltså menar kritiker att en ny makt, motsvarande en stat, skulle formas utifrån detta. Påståendet kräver att sådana monopol kan uppstå i en totalt fri marknad.

Roligt nog så har just sådan logik använts för tvångsmässig monopolisering av delar av marknaden. Utöver detta hävdar kritiker ofta att giriga kapitalister skulle utnyttja en anarkokapitalistmarknad genom att manipulera marknaden och krossa konkurrensen.

För att diskutera frågan behöver jag först skilja mellan monopolens olika användningar. Rent terminologiskt innebär det att en aktör är ensam om att erbjuda en viss vara eller tjänst inom en marknad. Då har varje individ monopol på sina egna ägodelar, eftersom ingen annan har rätt att sälja just dessa ägodelar utan individernas samtycke. Detta är dock sällan det som individer menar när de kallar något ett monopol.

Det relevanta är snarare frågan om ett företag kan kontrollera en hel marknad och använda sin position för att hålla priserna höga samt hindra konkurrenter från att erbjuda alternativ.

Här behöver man skilja mellan företag som är ensamma eftersom konkurrenterna inte kan konkurrera effektivt och företag som skyddas från konkurrens genom lagstiftning eller tvång.

Denna artikel har som syfte att diskutera huruvida kritiken stämmer och att argumentera för motsatsen. Alltså att det är omöjligt, i en fri marknad, för företag att bli så stora och då upprätthålla sin makt över hela marknaden.

Ett naturligt monopol anses uppstå när det finns en hög produktionskostnad, något som gör att de långsiktiga genomsnittliga kostnaderna minskar i takt med att företaget växer. Tanken är att en enskild producent på sikt ska kunna producera till en lägre kostnad än någon annan och därigenom ha blivit ett naturligt monopol. Följden blir högre priser om en enda producent kontrollerar marknaden och kan utnyttja sin monopolställning utan konkurrenstryck.

Låt oss säga att jag på något sätt har erövrat 100% av marknadsandelen. Vad händer nu? Om jag höjer priserna otroligt mycket eftersom jag kontrollerar marknaden, skulle detta i sin tur tillåta konkurrens eftersom de kan erbjuda tjänsten billigare.

Vad sägs om motsatsen? Varje gång någon ny försöker konkurrera ut mig så sänker jag mina priser. Anta att företagen har en vinstmarginal på en till tre procent. En sådan strategi är då inte hållbar på sikt: antingen måste jag återgå till konkurrensdriven prissättning eller gå i konkurs, vilket skulle innebära att monopolet upphör.

Det ekonomiska beräkningsproblemet (ECP) är ett grundläggande problem för centralplanering. ECP visar att vi inte kan veta vad som efterfrågas utan priser, och eftersomman inte vet det så har man inget sätt att avgöra om resurser fördelas så effektivt som möjligt.

Tänk dig att en ny järnväg ska byggas i en planekonomi från stad A till B. Dock finns det en bergskedja precis mellan A och B. Planerarna måste därmed bestämma att antingen spränga en tunnel rakt igenom bergen eller lägga spår runt. Det logiska målet är inte utmanande, men valet av metod är omöjligt att optimera utan fungerande marknadspriser. Att bygga en tunnel kräver enorma mängder specialiserat stål, borrmaskiner och högkvalificerade ingenjörer med rätt kunskaper. Vägen runt kräver mark, räls och mer rullande material. Utan prissignaler som speglar den faktiska sällsyntheten och alternativkostnaden för dessa specifika resurser saknas en gemensam nämnare. Därmed går det inte att matematiskt jämföra alternativen och avgöra vilket som har minst slöseri och är mest effektivt.

Det kräver att planerarna vet hur mycket folket skulle värdera vardera alternativ samt det som krävs för genomförandet (arbetskraft, råvaror osv). Uppgiften blir ännu svårare när man inkluderar tid samt tidspreferenser i beräkningen av folkets värderingar.

Tänk dig att du är VD för ett järnvägsbolag, i en fri marknad, och vill tjäna och spara så mycket som möjligt utan att bli av med konsumenterna. Hur löser du detta problem? Enkelt: du väljer den billigare vägen. Detta “själviska” beteende har faktiskt gagnat befolkningen, eftersom de priserna du beräknade reflekterar önskan av alla andra som tar del i marknaden.

Detta fenomen gäller inte bara allmän central planering, utan också ekonomier samt större företag. Ju större ett företag är, desto svårare kommer det bli för företaget att kunna förstå om det upprätthåller dess ursprungliga effektivitet. Utifrån detta kan man påstå att det vore svårt för stora företag att kunna upprätthållas på sikt eller ens bli till alls.

Rovprissättning är ett annat fenomen som ofta används för att smutskasta fria marknader. Vad kan kallas för rovprissättning egentligen? I och med sig självt är det inte något dåligt och är fullt normalt samt allmänt förekommande i ekonomin gällande konkurrens. Om ett företag kommer på en mer effektiv metod så minskar kostnaderna och de kan sänka sina priser för att komma före konkurrensen. Det är välkomnat, ifall marknaden redan har ett etablerat stort företag.

För det första är detta kostsamt för ett stort företag. Om priserna sjunker på grund av genomsnittskostnad så drabbas det största företaget av de största förlusterna på grund av sin större försäljningsvolym. För det andra är priskrigets duration osäker. Idén att uthärda förluster på obestämd tid tills konkurrensen ger upp, därmed återställa ens monopolpriser, gör priskrig till en riskfylld strategi för alla företag. Slutligen så finns det inget som hindrar konkurrenterna från att tillfälligt stänga ner verksamheten och vänta på att priserna återgår till lönsamma nivåer, om den tillämpade strategin innebär priskonkurrens görs rovprissättningen olönsam. Detta skulle leda till en ren förlust utan någon kompenserande fördel för det stora företaget.Tänk om ett företag kunde, på något sätt, förstöra för all konkurrens med denna metod och införa monopolpriser. Det enda logiska viset detta ens teoretiskt möjliggörs är ifall konsumenterna blint köper dessa monopolpriser i framtiden och möjliggöra nya höga priser.

Tänk nu att detta har skett och man precis drivit bort all konkurrens och gått back otroligt mycket ekonomiskt på grund av det. Detta följer eftersom den med mest marknadsandel skulle göra störst förluster genom olönsam prissättning. Konkurrensen som just gått i konkurs säljer allting de äger för i princip ingenting, och därmed låter ny konkurrens att enklare komma in i industrin. Det följer att det exponentiellt vore enklare att göra detta desto fler “vågor” av priskrig som skedde.

Att ett företag har växt mycket innebär inte heller att dess position är permanent. Konkurrens behöver inte alltid ske genom att små företag kopierar den etablerade aktörens verksamhet. Konkurrenter kan snarare utveckla en annan produktionsmetod, bruka ny teknik eller organisera verksamheten på ett sätt som gör det möjligt att erbjuda ett bättre alternativ.

Detta är viktigt eftersom ett företags nuvarande marknadsandel bara visar hur marknaden ser ut vid en specifik tidpunkt. Den säger inte hur marknaden kommer att se ut när nya metoder och alternativ utvecklas. Även ett stort företag måste därför förhålla sig till möjligheten att andra företag hittar ett effektivare sätt att tillgodose konsumenternas efterfrågan.

Historiskt har det aldrig funnits långvariga naturliga monopol utan inflytande av en stat. På sikt faller alltid monopolet till slut och möjliggör ny konkurrens. Följande är ett exempel på statens inflytande som monopol i Sverige och dess konsekvenser.

1996 öppnades elproduktion och elhandel för konkurrens. Elnäten förblev dock reglerade statliga monopol, där kunderna saknar möjlighet att välja leverantör. Detta innebär att nätbolagen inte möter samma konkurrenstryck som elproducenter och elhandlare. Energimarknadsinspektionen har dessutom konstaterat att nätbolag kan ta ut högre avgifter än vad deras faktiska kostnader motsvarar. När kunderna inte kan byta leverantör blir regleringen i praktiken deras främsta skydd mot att monopolställningen utnyttjas.

Monopolet påverkar även konkurrensen indirekt: begränsad överföringskapacitet bidrar till prisskillnader mellan Sveriges elområden, eftersom billig el inte alltid kan transporteras dit efterfrågan är störst. Även om nätens kostnader och fysiska begränsningar spelar roll, tyder detta på hur konsumenterna kan bli beroende av en monopolist och hur regleringen får stor betydelse för deras kostnader.

Det finns även en principiell skillnad mellan att ett företag dominerar en marknad och att det använder tvång för att bevara sin position. Denna skillnad kan förstås genom icke-aggressionsprincipen, NAP. Principen innebär att aggression mot andra människor och deras egendom inte är legitim, vilket omfattar våld, hot och tvångsmässiga ingrepp.

Ifall konsumenter frivilligt väljer ett företag före dess konkurrenter innebär det inte i sig någon kränkning av deras rättigheter. Om ett företag erbjuder en bättre eller billigare produkt och därmed blir marknadens enda producent, är det inte automatiskt ett problem utifrån NAP.Förekomsten av konkurrenter är inte i sig ett krav för att frivilliga transaktioner anses vara legitima eller önskvärda.

Detta förändras dock om ett företag försöker skydda sin marknadsposition genom att hota konkurrenter, förstöra deras egendom eller på annat sätt använda aggression som jag nämnt ovan. Detta gäller också när staten förbjuder konkurrerande verksamheter eller ger ut privilegier som exkluderar andra aktörer. I så fall hindras konkurrens genom tvång och går emot NAP. Därmed finns det en skillnad på resultatet av konsumenternas frivilliga val och att någon har makt att hindra andra från att konkurrera.

Det avgörande är då inte bara hur stor marknadsandel ett företag har, utan om dess ställning bygger på frivilliga val eller på att andra hindras från att konkurrera genom tvång. Därför är det viktigt att granska statens roll när sådana monopol har tillkommit. Med regleringar och begränsningar av marknadstillträde kan staten försvåra för nya konkurrenter och deras försök att sänka priserna. Detta leder till höga priser och sämre incitament, så staten behöver inte själv driva företaget för att bidra till upprätthållandet av monopolet.