Skribent: Daniel Höjer - Vice ordförande
Staten ses som en kraft som, genom beskattning, kan minska missbruk av socialt tillåtna
droger som alkohol och cigaretter. Tanken är att högre priser ska göra konsumtion av dessa
varor mindre attraktiv och därmed minska de skador som följer bruket. Vad händer när
skatten ökar eller blir så hög att den lagliga marknaden trängs undan till förmån för en
illegal? Kan en åtgärd som syftade på att minska missbruket snarare skapa nya problem?
Själv anser jag att vi bör ifrågasätta idén att staten alltid är den mest lämpade aktören för att
begränsa konsumtionen av skadliga produkter eller dess halt. En skatt förändrar inte enbart
priset, utan också incitament för konsumenter, därmed producenter och säljare. Om vi vill
förstå hur missbruk kan förhindras bör vi därför undersöka mer än statens metod. Vi måste
också analysera konsekvenserna av statens ingripande, individens ansvar och vilken roll
frivilliga relationer spelar.
Beskattningens syfte och problem
Punktskatter på alkohol och tobak motiveras ofta med att konsumtionen medför kostnader
för samhället. Rökning och alkoholmissbruk kan orsaka sjukdom och förkorta ens samt
andras liv. Staten försöker påverka människors beteende och göra konsumtionen mindre
attraktiv genom beskattning av dessa produkter.
Det finns en viss ekonomisk logik bakom detta. Om priset på en vara stiger så kan
efterfrågan minska, särskilt bland konsumenter som inte har stort överflöd. Men det är inte
samma sak som att beskattning alltid är den bästa lösningen. Människor reagerar olika på
högre priser och konsumtion som minskar på den lagliga marknaden behöver inte försvinna
helt.
Om jag rökte och ville sluta göra det kan ett höjt pris potentiellt ha någon inverkan på mitt
beslut. Frågan är om beskattningen faktiskt minskar de skador som politiken har som syfte
att motverka, eller om den skapar nya problem. För att svara på detta måste vi också
undersöka hur marknaden förändras när staten försöker bestämma över priset.
Pris, incitament och den svarta marknaden
Ett av de tydligaste problemen med höga punktskatter är att de skapar en större prisskillnad
mellan lagliga och olagliga varor. När konsumenten måste betala ett högt pris för cigaretter
på Pressbyrån samtidigt som illegala säljare kan erbjuda ett betydligt lägre pris, uppstår ett
ekonomiskt incitament att inte köpa lagliga cigaretter.
Detta är inte särskilt komplicerat. Om efterfrågan finns kvar samtidigt som staten höjer
kostnaden för laglig försäljning kan det bli mer lönsamt, rent ekonomiskt, att sälja varan
illegalt. Den som säljer utan att betala skatterna kan konkurrera med ett lägre pris och ändå
göra en stor vinst. Detta beror på att produktionskostnaden inte har ökat, utan att det är
skatten som har höjt försäljningspriset. Ju större skillnaden är mellan det lagliga och illegala
priset, desto större kan incitamenten att kringgå reglerna bli.
Exakt detta skedde i Australien. Där infördes mycket höga skatter på bland annat cigaretter.
I september 2026 motsvarar den australiska punktskatten kring 39 australiska dollar för ett
paket med 25 cigaretter. Skatten utgör därmed en betydande del av priset som
konsumenten möter i den lagliga handeln.
Detta har skett omgående sedan den 30 april 2010 och följden blev exakt det jag talade om
ovan. Enligt uppskattningar från Australian Bureau of Statistics ökade andelen
nikotinkonsumtion från olagliga källor från 12% 2017 till omkring 80% 2025. Den siffran
gäller dock alla nikotinprodukter, inte bara cigaretter, och bör därför inte beskrivas som att
bara var femte cigarette är laglig.
Det går inte att associera hela ökningen med beskattningen men utvecklingen visar det
problem som uppstår när priset artificiellt höjs för mycket.
Den svarta marknaden innebär också mer än minskade skatteintäkter. Försäljningen sker
utanför statlig kontroll, något som eliminerar kvalitetskrav samt säkerhet. Om den illegala
handeln dessutom finansierar kriminella aktörer kan politiken bidra till att skapa en marknad
med problem som inte hade samma omfattning under andra förutsättningar.
Individens ansvar och sociala relationer
Ett annat problem med statlig styrning av konsumtion är att den riskerar att behandla
missbruk som om det i första hand var ett prisproblem. Om människor röker för mycket
kommer beskattningen att göra deras konsumtion dyrare, men det förklarar inte varför
personen började konsumera från första början eller varför det kan vara svårt att sluta.
Beroende är mycket starkare än vad folk ofta tror. Jag kan, i vissa fall, likna det med genuina
behov som bränsle- och matpriser. Och något vi märkt här i Sverige är hur höjda priser på
drivmedel inte får folk att köra mindre, utan bara att det krävs mer pengar för det. Något som
inte alls är hållbart för dem som är precis på gränsen till extrem fattigdom.
Missbruk kan hänga ihop med vanor, ens miljö, psykisk ohälsa och beroende. Det påverkar
inte bara individen utan även närstående och de som råkar vara omkring dem på gatan. En
person som dricker för mycket kan skada sina relationer, försämra sin ekonomi trots ett ökat
alkoholpris. Dessa konsekvenser kan vara betydligt mer konkreta för individen än en
skattehöjning.
Jag anser att detta ansvar snarare bör ligga till grund. En vuxen människa bör i normalfallet
ha friheten att fatta egna beslut om sitt eget liv, även när de beslut kan anses dåliga. Frihet
innebär dock inte att ens handlingar saknar konsekvenser. Den som konsumerar alkohol
eller röker måste själv förhålla sig till hur konsumtionen påverkar den egna hälsan, ekonomin
och relationer.
Dock är det viktigt att skilja mellan hur en individ tar ansvar för sina handlingar och att
individen alltid har full kontroll över dem. Beroende är svårt att bryta, och vissa människor
behöver professionell hjälp.
Familj och vänner kan spela en viktig roll kring detta. De kan uppmuntra förändring, sätta
gränser och framför allt att barn får en god uppfostran innan de börjar röka. Det är just därför
att den svarta marknaden är så farlig inom detta område. Varorna är inte
säkerhetsgaranterade och individer tenderar att dölja beteendet eftersom det rent juridiskt
sett är fel. Om det inte fanns en svart marknad i detta exempel skulle individer vara mera
benägna att öppna upp sig om sina dåliga vanor eller beroenden. Ska vi bygga en politik
som främst försöker göra skadliga vanor dyra, eller om vi också vill skapa förutsättningar för
att människor ska kunna fatta bättre beslut och få hjälp då de behöver det?
Skatt som avskräckning?
Ett av de vanligaste samt mest rimliga argument för höga skatter på dessa varor är att högre
priser minskar konsumtionen. Om människor röker mindre leder det till färre hälsoskador.
Alltså kan höjda skatter, och därmed högre priser, potentiellt höja ribban så att många inte
börjar alls. Problemet med detta resonemang är att det enbart är ett konsekvensetiskt
argument. Problemet är inte just vad som sägs här, snarare är det vilka logistiska följder det
skulle ha i andra områden.
I The Ethics of Liberty kritiserar Murray Rothbard denna idé i det trettonde kapitlet
“Punishment and Proportionality”. Rothbard menar att om avskräckning vore det
huvudsakliga målet skulle straffets stränghet bestämmas utifrån hur mycket som krävs för att
få människor att avstå från en viss handling, snarare än av handlingens allvar.
Rothbard menar att följden blir att “mindre” och “enklare” brott som snatteri skulle kräva
alldeles för allvarliga straff för att motverka individens benägenhet att begå brottet. Utifrån
det skulle allvarligare brott som mord inte kräva lika allvarliga straff, relativt till snatteri,
eftersom de redan är ansedda som allvarliga. Det mindre brottet skulle behöva ett hårdare
straff eftersom det annars kunde vara svårare att avskräcka människor från att begå det.
Detta visar problemet med att låta ett önskat resultat enbart avgöra vilka medel som man har
rätt till. En åtgärd blir inte automatiskt rättvis bara för att den kan påverka människors
beteende i en önskad riktning. Rothbard argumenterar i stället för att straff måste begränsas
av proportionalitet och av den kränkning som faktiskt har begåtts.
Beskattning av lagliga varor är naturligtvis inte samma sak som straff för brott. Rothbards
resonemang väcker bara en allmän fråga: är det tillräckligt att en åtgärd kan förhindra ett
oönskat beteende? Måste vi också undersöka om åtgärden är berättigad och vilka andra
konsekvenser den får?
Jag menar att samma fråga bör ställas om beskattning i detta fall. Även om högre skatter
kan minska konsumtionen måste vi undersöka vad som händer med dem som fortsätter
konsumera. Skatten kan skapa starkare incitament för en svart marknad, lägga en större
börda på dem med låg inkomst och göra lagliga produkter mindre tillgängliga för vissa.
Om vi vill bedöma om en åtgärd är rimlig måste vi väga dess faktiska konsekvenser mot
dess kostnader, ekonomiska samt moraliska, mot de alternativ som finns. Statens förmåga
att påverka beteende är inte samma sak som att staten bör använda alla tillgängliga medel
för att göra det.
Marknaden som alternativ
Om vi inte utgår från att staten alltid är den bästa aktören för att begränsa missbruk måste vi
hitta ett alternativ. Jag anser att frivilliga institutioner, konkurrens, information och personligt
ansvar kan bidra till att minska skador samtidigt som individuell frihet upprätthålls.
I en fri marknad skulle producenter och säljare fortfarande ha ekonomiska incitament att
erbjuda sina efterfrågade varor. Automatiskt skulle inte skadliga produkter finnas men
konkurrens skulle kunna ge utrymme för olika lösningar. Exempel på detta vore produkter
med lägre risker, tydligare information och tjänster som hjälper människor att förändra sina
vanor.
Även frivilliga försäkringslösningar skulle kunna spela en roll. Försäkringsbolag som
konkurrerar om kunder kan ha incitament att erbjuda villkor som tar hänsyn till risker och
förebyggande insatser. Arbetsgivare, föreningar och andra frivilliga organisationer kan också
ha orsak till att investera i stöd som förbättrar hälsa och välmående.
Personligt ansvar är också viktigt. Individer som vill sluta röka kan söka stöd hos nära och
kära eller frivilliga organisationer. En person som har problem med rökning kan få hjälp
genom behandling och sociala nätverk. De vanliga begränsningarna för detta gäller såklart
också för statliga åtgärder: en högre skatt garanterar inte att en person slutar konsumera.
Att tillåta konsumtion är inte heller samma sak som att acceptera alla konsekvenser. Frihet
innebär inte att människor har rätt att skada andra utan ansvar. Om jag kör berusad och
skadar en annan person finns det en konkret skada och en annan individs rättigheter att ta
hänsyn till.
Allt som allt måste statligt ingripande granskas kritiskt och jämföras med andra alternativ.
Om en skatt kan skapa en omfattande illegal marknad eller drabba individer utan att lösa
problemen anser jag att lite kritik i alla fall bör få ges.
Lägg till kommentar
Kommentarer